.

Du ger bort allt det som jag någonsin gett till dig. Hur länge förväntar du dig egentligen att jag ska stanna kvar vid din sida? Du har mig lindat kring ditt lillfinger och jag skulle fan göra allt du bad mig om, men ändå vänder du ryggen till och hoppas att det ska bli bättre av sig själv så småningom. Men seriöst, när ska du förstå att man aldrig får någonting serverat utan att man måste kämpa för det man bryr sig om? Du pissar på mig och på allt jag har gjort för våran skull, och du sjunker du så lågt i mina ögon att inte ens dina varmaste ord kan läka de sår jag varit tvungen att ta när jag föll på mina knän för din skull. Nu är det din tur att stå upp, det är din tur. Jag tänker inte bära dig längre innan jag lättat på mina egna axlar. Du förstår mycket väl att det inte bara är du som ibland vill ge upp och säga hej då till det här livet, men bevisa istället för din egen skull att du kan ta dig framåt på vägen utan varken min hjälp eller någon annans, du måste lära dig att nån gång klara dig själv och inte alltid förvänta dig att andra ska göra saker och ting för dig när du aldrig ger någonting tillbaka. Res dig nu helt enkelt, och sen kan vi hjälpa varandra när det är båda två som försöker.