Den lilla flickan

Hon står där helt stilla, helt stilla och väntar.
Hon är helt ensam, kramar ett foto i sin hand.
En fågel sjunger ut i natten, det viner genom träden när vinden for förbi. Det är iskallt. Det enda som biter på flickan är just det, kylan, det enda som hon kan känna. Det enda som är känns verkligt.
Det skulle ju inte bli så här, förstår du väl. Det skulle ju egentligen ha varit helt annorlunda. Flickans alla planer har rasat likt en lavin nerför en glaciär, allting blev krossat i dess väg. Det är inte meningen att det ska göra så här ont, hon förtjänar mer än så. Varför kan ingen låta den lilla flickan gå?


Solen kommer att gå sönder, himlen kommer att falla i bitar, men det finns ingen kvar för att rädda den lilla flickan. Du fick honom inte, men det kommer nog gå ändå.

     Det är dags att sätta på sirenerna, lätta dina axlar och känn dig fri igen. Le mot soluppgången, sov till natten. Vila dig, du kommer kanske orka ett litet tag till.


Det finns alltför mycket, men det räcker inte.
Vad har jag gjort? Jag ger inte upp. Säg mig, så säg mig, hur det kunde gå så fel? Vad har jag gjort?

Det gör så ont, jag är vänd och uppochner.

Alla saker du sa, var det inte sant?

Jag är två meter under och kommer inte upp.


Låter livet gå, som om det inte var något speciellt.

Det är dags att sätta på sirenerna, lätta på dina axlar och känn dig fri igen.

Det är inte över än.


Sluta hata och förstå.

Hon var den som fanns bredvid dig, den som alltid höll dig hårt. Nu har bandet till dig spruckit, ett liv har gått och ett nytt har låsts. Det är dags att sluta hata. Sluta hata och förstå. Hon var full av glädje, full av ironi. Allt är bra, allt är bra, vem trodde egentligen på det? Hon var en ängel utan vingar, den som alltid ställde upp. Hon har tappat bort sig själv, vart fanns du just då?


Vet inte vad jag vore utan dig egentligen

Du ger bort allt det som jag någonsin gett till dig. Hur länge förväntar du dig egentligen att jag ska stanna kvar vid din sida? Du har mig lindat kring ditt lillfinger och jag skulle fan göra allt du bad mig om, men ändå vänder du ryggen till och hoppas att det ska bli bättre av sig själv så småningom. Men seriöst, när ska du förstå att man aldrig får någonting serverat utan att man måste kämpa för det man bryr sig om? Du pissar på mig och på allt jag har gjort för våran skull, och du sjunker du så lågt i mina ögon att inte ens dina varmaste ord kan läka de sår jag varit tvungen att ta när jag föll på mina knän för din skull. Nu är det din tur att stå upp, det är din tur. Jag tänker inte bära dig längre innan jag lättat på mina egna axlar. Du förstår mycket väl att det inte bara är du som ibland vill ge upp och säga hej då till det här livet, men bevisa istället för din egen skull att du kan ta dig framåt på vägen utan varken min hjälp eller någon annans, du måste lära dig att nån gång klara dig själv och inte alltid förvänta dig att andra ska göra saker och ting för dig när du aldrig ger någonting tillbaka. Res dig nu helt enkelt, och sen kan vi hjälpa varandra när det är båda två som försöker.


RSS 2.0