I've never felt something so strong

Jag ska hoppa så högt upp en dag, så högt upp.
Ändå upp till molnen. Jag ska röra vid himlen, om så bara för en stund ska jag röra det orörliga.
Det är inte många som ser det, men jag reser mig upp. Det går kanske inte såfort, men jag försöker allt jag kan. En dag kommer jag sitta där uppe, när jag lärt mina ben att stå upp igen och när de blivit tillräckligt starka för att bära mig. Jag behöver ingen hjälp, jag klarar det bäst på egen hand.

image6

Du är lika långt bort som jag någonsin har varit nära

Jag vill säga att jag inte älskar dig, men det känns som att vad jag än gör så skiner det ändå igenom. Det ligger inte i dina händer längre, men jag vet inte hur jag ska göra för att orka längre. Det är så vackert när du ler, så varför ska jag inte få se dig göra det längre? Du är lika långt bort som jag nånsin har varit nära, och du kan använda dig av det på vilket sätt du vill. Jag vet inte när jag ska bli fri. Ska jag alltid vara bunden eller ska jag någonsin kunna gå ensam igen? Du säger att du inte vill dras med ner i fallet, men jag har redan nått botten så jag kan inte dra ner dig mer. Jag ber dig bara att inte gå riktigt än, för jag vill visa dig att jag kan vara starkare än du tror.


Breathe


Jag borde aldrig ha tagit mig in i det, som jag en gång kom loss

När jag tänker på dig älskling, så flyger jag upp till himlen

Du finns alltid här för mig när jag tappat bort mig själv i dimman.

Du är min räddning, du är det vackra, du är allt det jag vill ha.

Jag får tecken från den där glimten i ögat, jag kan se hur en liten bit av himlen öppnar sig när du tar min hand i din. Det fanns så många röster som vill bli hörda, det finns så mycket att prata om men jag kan inte hitta orden. Jag faller snabbare än någonsin, vänskap räcker helt enkelt inte längre tilll. Förstår om du ser på oss olika, som dag och natt. Men snälla förstå min saga, jag vill inte leva ensam! Jag måste strunta i det här, kan inte förstå varför jag ska fortsätta lida.


Jag skulle göra allt för dig,

Ja till och med dö för dig.

Men du är inte värd mig längre,

Helt seriöst, du är inte värd mina tårar.


Jag borde aldrig ha tagit mig in i det, som jag en gång kom loss.

Vi två blev aldrig en, men jag höll ändå ut.

Behöver dig nu, men det är helt enkelt över. Vi går åt varsitt håll, du är inte längre värd mina tårar.


Du kommer alltid vara nummer ett

Av dig:

Det känns som att den tiden är inne
. Tiden då vissa saker/personer kommer försvinna och jag kan bara stå här. Stå här och se vänskap glida iväg. Det är tiden jag bara kommer ha blotta minnen kvar. Men det finns nog en anledning till att det blir såhär. Det är kanske såhär det bara ska bli, det är det som är skrivet i vårat " Destiny "
Jag har aldrig velat släppa saker men har sällan haft något annat val än att göra det. Jag har försökt denna gång att inte få känslan som tvingar mig att genomföra "släppadelen" i mitt liv. Jag har försökt att hjälpa dig igenom gott och ont. Om jag har lyckats vet bara du, så har jag lyckats ? 
Mitt öga möter ditt varjedag och jag ser hur tunga dina steg är. Jag vet hur tunga mina blir när jag inser att jag inte kan göra mer. Jag hatar att ignorera dig , men känns som att jag inte har något annat val. Att jag inte har något annat val än att titta ner i marken och gå min väg. Jag önskar dina armar vilade omkring mig och att minnerna bara blev fler. Så varför blir det såhär ? Är vänskap något som kan försvinna så fort? Vems fel är det. Mitt eller kanske är det ditt ?  Jag har lovat mig själv ett liv fullt av " ta dagen som den kommer " men när kommer dagen som längre inte får mig att orka? Är det nu..
Jag vet att din redan kommit så jag undrar, dras jag med i fallet eller blir jag älskar dig ett starkt ord mellan oss igen?  


Av mig:

Det kanske känns som om den tiden är inne, tiden för att släppa iväg gamla vänner och välkomna in nya, men jag vill inte förstå att det redan har börjat hända. Jag vill inte se hur våran vänskap glider ur mina händer bara för att jag inte längre har kraften att hålla i den. Det är sant att du har gjort mer för mig än vad jag någonsin kunnat hoppas på, du har gjort så att jag burit mitt huvud högt även de gångerna jag bara velat sjunka igenom jorden, och jag kommer alltid att vara tacksam för allt du har gjort för mig. Så för alla våra minnen och för alla våra åt tillsammans, ta åt dig när jag säger att jag inte vill se dig gå ifrån mig med blicken ner i marken för att mina ben inte är lika starka som de en gång varit. Jag är inte redo att släppa taget om dig, jag vill bara ha tillbaka allt det där som vi hade förut.. Även fast saker inte är som det brukar vara, så älskar jag dig och det kommer alltid vara ett starkt ord när jag säger det till dig. Det är upp till oss att våga plocka upp vänskapen igen, för jag vet att ingen av oss vill gå miste om den egentligen. Det är inte meningen att riktig vänskap ska försvinna så här fort.


It's not for the world, It's for you

If i became a star, I would try so hard

To leave it all, go back to the place where I belong

Somewhere deep inside, I'm singing alone
You've always been a part of me, so even if you'd leave,
I will always be a part of you.


Du har ingen aning.

Du har ingen aning om hur det känns att skrika så högt du bara kan, instängd och ensam på ditt rum, utan att en enda person hör dig. Du har ingen aning om hur det känns att varje dag hoppas att du var någon annan, någon som gjorde det lite bättre än vad du redan gör. Du har ingen aning om hur det känns att vakna varje morgon och veta att du aldrig kommer stå ut tillräckligt mycket för att kunna ta emot någonting som du egentligen har förtjänat. Du har ingen aning om hur det känns att alltid veta att du aldrig kommer vara nummer ett, utan att alltid vara den personen som ligger ett steg efter.
Du har ingen aning om hur det känns att leva det liv som jag redan lever. Du har ingen aning.


Det vackraste

Jag känner mig som en liten flicka igen när jag är med dig.

Jag känner mig som den lyckligast personen i världen, som om jag skulle klara av allt,
bara jag fick ha kvar dig vid min sida.

Men jag kan inte få alla de här bilderna ut ur mitt huvud. Jag kan inte sluta tänka på alla kvällar vi spenderat tillsammans, hur lycklig jag var att vakna upp dagen efter med dig vid min sida.
Hur du fick mig att känna mig som det vackraste personen på jorden.
Vart jag än går, och vart jag än vänder mig, så är det dig jag ser framför mig. Det är ditt ansikte, ditt underbara leende, dina isblå ögon, som får mig att falla ner på mina bara knän, och även om det skulle ligga glassplitter under mig så skulle jag inte känna det.

Jag vill bara höra dina andetag igen, jag vill känna dina stora armar om mig igen,
omfamnar mig för att du själv vill det, för att du själv dras till det.
Men allt jag får nu är ensamheten, ensamheten och kylan, som biter sig fast och lämnar märken efter sig.
Men alla sagor har väl lyckliga slut, eller hur?


Jag kanske har tröttnat på att skrika allt jag kan

Jag antar att jag egentligen bara är en normal tonårstjej.

Lite vilsen, lite bortglömd, lite ensam. Jag är nog en av alla dom som försöker ta sig igenom varje dag på ett så normalt sätt som möjligt, och som varje dag hoppas på att nästa ska föra med sig någonting som gör det hela lite enklare.

Varför jag har startat en blogg?

Jag vet inte. Kanske för att det verkar vara det enda sättet för att få någon att lyssna.

Eller höra. Eller åtminstone lägga märke till.

Jag kanske har tröttnat på att skrika allt jag kan, och istället bara vill viska för att någon ska höra mig.

Jag kanske har tröttnat på att låtsas vara någon som jag egentligen inte är, bara för att jag är rädd och inte vågar visa hur det egentligen ligger till.

Jag kanske har tröttnat. Tröttnat på allt det här.
Se mig för i helvette, jag är trött på att inte finnas.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0