Det vackraste
Jag känner mig som en liten flicka igen när jag är med dig.
Jag känner mig som den lyckligast personen i världen, som om jag skulle klara av allt,
bara jag fick ha kvar dig vid min sida.
Men jag kan inte få alla de här bilderna ut ur mitt huvud. Jag kan inte sluta tänka på alla kvällar vi spenderat tillsammans, hur lycklig jag var att vakna upp dagen efter med dig vid min sida.
Hur du fick mig att känna mig som det vackraste personen på jorden.
Vart jag än går, och vart jag än vänder mig, så är det dig jag ser framför mig. Det är ditt ansikte, ditt underbara leende, dina isblå ögon, som får mig att falla ner på mina bara knän, och även om det skulle ligga glassplitter under mig så skulle jag inte känna det.
Jag vill bara höra dina andetag igen, jag vill känna dina stora armar om mig igen,
omfamnar mig för att du själv vill det, för att du själv dras till det.
Men allt jag får nu är ensamheten, ensamheten och kylan, som biter sig fast och lämnar märken efter sig.
Men alla sagor har väl lyckliga slut, eller hur?
svar: haha ja men precis ;p
det händer aldrig mig själv!!!!!!!!!
Svar: Tack! :)
Tack! Visst kan man ha den till vardags?
svar : det var lite läskigt, men smakade oxfilé typ. helskumt
okej:)
jo kanske:p
har blont hår men undrar om jag skulle passa i svart underhår:/:p
vill inte färga allt),
föresten jätte fin dikt, har du skrivit den?
oj, känner igen mig i din text. tror jag. tog ganska nyligen slut med min pojkvän sen 2,5 år tillbaks. och det du skriver är på på pricken vad jag känner.
