Du är lika långt bort som jag någonsin har varit nära

Jag vill säga att jag inte älskar dig, men det känns som att vad jag än gör så skiner det ändå igenom. Det ligger inte i dina händer längre, men jag vet inte hur jag ska göra för att orka längre. Det är så vackert när du ler, så varför ska jag inte få se dig göra det längre? Du är lika långt bort som jag nånsin har varit nära, och du kan använda dig av det på vilket sätt du vill. Jag vet inte när jag ska bli fri. Ska jag alltid vara bunden eller ska jag någonsin kunna gå ensam igen? Du säger att du inte vill dras med ner i fallet, men jag har redan nått botten så jag kan inte dra ner dig mer. Jag ber dig bara att inte gå riktigt än, för jag vill visa dig att jag kan vara starkare än du tror.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0