.

Av dig:

Det känns som att den tiden är inne. Tiden då vissa saker/personer kommer försvinna och jag kan bara stå här. Stå här och se vänskap glida iväg. Det är tiden jag bara kommer ha blotta minnen kvar. Men det finns nog en anledning till att det blir såhär. Det är kanske såhär det bara ska bli, det är det som är skrivet i vårat " Destiny "
Jag har aldrig velat släppa saker men har sällan haft något annat val än att göra det. Jag har försökt denna gång att inte få känslan som tvingar mig att genomföra "släppadelen" i mitt liv. Jag har försökt att hjälpa dig igenom gott och ont. Om jag har lyckats vet bara du, så har jag lyckats ? 
Mitt öga möter ditt varjedag och jag ser hur tunga dina steg är. Jag vet hur tunga mina blir när jag inser att jag inte kan göra mer. Jag hatar att ignorera dig , men känns som att jag inte har något annat val. Att jag inte har något annat val än att titta ner i marken och gå min väg. Jag önskar dina armar vilade omkring mig och att minnerna bara blev fler. Så varför blir det såhär ? Är vänskap något som kan försvinna så fort? Vems fel är det. Mitt eller kanske är det ditt ?  Jag har lovat mig själv ett liv fullt av " ta dagen som den kommer " men när kommer dagen som längre inte får mig att orka? Är det nu..
Jag vet att din redan kommit så jag undrar, dras jag med i fallet eller blir jag älskar dig ett starkt ord mellan oss igen?  

Det kanske känns som om den tiden är inne, tiden för att släppa iväg gamla vänner och välkomna in nya, men jag vill inte förstå att det redan har börjat hända. Jag vill inte se hur våran vänskap glider ur mina händer bara för att jag inte längre har kraften att hålla i den. Det är sant att du har gjort mer för mig än vad jag någonsin kunnat hoppas på, du har gjort så att jag burit mitt huvud högt även de gångerna jag bara velat sjunka igenom jorden, och jag kommer alltid att vara tacksam för allt du har gjort för mig. Så för alla våra minnen och för alla våra åt tillsammans, ta åt dig när jag säger att jag inte vill se dig gå ifrån mig med blicken ner i marken för att mina ben inte är lika starka som de en gång varit. Jag är inte redo att släppa taget om dig, jag vill bara ha tillbaka allt det där som vi hade förut.. Även fast saker inte är som det brukar vara, så älskar jag dig och det kommer alltid vara ett starkt ord när jag säger det till dig. Det är upp till oss att våga plocka upp vänskapen igen, för jag vet att ingen av oss vill gå miste om den egentligen. Det är inte meningen att riktig vänskap ska försvinna så här fort.