.

Jag antar att jag egentligen bara är en normal tonårstjej.

Lite vilsen, lite bortglömd, lite ensam. Jag är nog en av alla dom som försöker ta sig igenom varje dag på ett så normalt sätt som möjligt, och som varje dag hoppas på att nästa ska föra med sig någonting som gör det hela lite enklare.

Varför jag har startat en blogg?

Jag vet inte. Kanske för att det verkar vara det enda sättet för att få någon att lyssna.

Eller höra. Eller åtminstone lägga märke till.

Jag kanske har tröttnat på att skrika allt jag kan, och istället bara vill viska för att någon ska höra mig.

Jag kanske har tröttnat på att låtsas vara någon som jag egentligen inte är, bara för att jag är rädd och inte vågar visa hur det egentligen ligger till.

Jag kanske har tröttnat. Tröttnat på allt det här.
Se mig för i helvette, jag är trött på att inte finnas.